JON BLUND | H C ANDERSEN

Jon Blund (eller John Blund) är ett sömnväsen i skandinavisk tradition. Besläktade sömnväsen finns även i Centraleuropa, på tyska som 'Sandmann'. Det första skriftliga belägget för Jon Blund-gestalten i Norden återfinns i Olof Verelius lexikon 'Index Lingvae Veteris' från 1691; där kallas han för 'Joen Blund' och jämförs med isländska 'Blundur' och latinske 'Somnus' (grekiskans 'Hypnos'). Under 1700- och 1800-talet kallas han för Jon Blund.

Under 1700-talet finns belägg för en konkretisering av sömnen, en sömngivare som kommer speciellt till barn. Den danske författaren H.C. Andersen gav 1841 honom gestalt i sagan om 'Ole Lukøie' ('Ola Blunda'; i svensk översättning – Jon Blund). Jon Blund försågs i H.C. Andersens illustrerade version med två sömnparaplyer, ett färgglatt för snälla och ett svart, utan bilder, för stygga barn. Han har även med sig en spruta med söt mjölk som han kan spruta in i ögonen på barnen. Då blir de så tunga i ögonlocken att de somnar.

-

Om författaren:

Danske författaren Hans Christian Andersen, levde mellan 1805 och 1870 och är tillsammans med Ludvig Holberg och Søren Kierkegaard, Danmarks internationellt mest kända författare och företrädare för den danska guldåldern. Andersen är mest känd för sina sagor (på danska: eventyr) och skrev över 200 sagor, 1 000 dikter, 6 romaner och 50 skådespel och hans verk finns översatta till nära 150 språk.